På Centrumskolan tycker vi det är viktigt att skapa. Vi skapar i trä och metall, vi skapar i textil, vi skapar i bild och i hem- och konsumentkunskap. Men vi har aldrig skapat med ettor och nollor, skapat och varit kreativa digitalt.

I min nystartade IT-verkstad gör vi detta. Eller, det är åtminstone meningen att vi ska. Åtta elever från årskurs fem och sex, vår träslöjdslärare och jag som skolbibliotekarie kommer att famla och misslyckas en del tillsammans, det är jag säker på, men jag tänkte försöka delge vad det är vi gör tillsammans. Bra som dåligt.

Vårt första tillfälle började med att vi fick skriva instruktioner till varandra. Noggranna instruktioner som till och med en korkad dator kan förstå. För datorer är korkade. Vi skrev till exempel instruktioner för

• Hur en tar sig från sin arbetsplats till klassrummets dörr
• Hur en öppnar en bok och bläddrar till en specifik sida
• Hur en plockar upp föremål, som en penna, och använder föremålet för att till exempel rita en geometrisk figur
• Hur en tar på sig ett klädesplagg, till exempel en jacka

Efter att vi skrivit instruktioner till varandra var det dags att börja ge instruktioner till en lite figur i iPad-appen Cato's Hike. Appen bygger på enkel visuell programmering där en figur genom instruktioner som "Gå framåt", "Vrid medurs" eller "Gör ett hopp" ska guidas förbi olika hinder till en stjärna. Det går även att ge lite mer avancerade kommandon som "Om figuren ser en buske ska hen svänga höger, annars ska hen fortsätta gå rakt fram".



Det märktes att detta nya sätt att tänka tog på krafterna och ett par elever började bli lite rastlösa. Det var kanske ett misstag att släppa eleverna helt fritt för att experimentera, för när vi bestämde oss för att fokusera på en av banorna och försöka klara den med så få instruktioner som möjligt upplevde jag att det gick lite bättre.

Nästa gång vi träffas ska vi börja arbeta i programmeringsverktyget Scratch. Då börjar det bli spännande på riktigt!

/Eric Haraldsson