Känslan när cool gymnasieelev vill låna bok, sen berättar att hon "bara skojjade" för hon "läser inte". 5 min senare har hon lånat. #seger

Flera uttryckte intresse kring vad som hände under de fem minuterna och vilken boken var, så jag tänkte redogöra lite för denna min lilla vardagsseger.

Jag har nyligen blivit gymnasiebibliotekarie på Teknikum i Växjö, efter att ha varit skolbibliotekarie på Arabyskolan (7-9) och Bokelundskolan (F-6). Jag har alltså inget större grepp om bibliotekets bestånd mer än att det till ganska stor del utgörs av böcker som står i s.k. bokhyllor.

En tjej uppehåller sig i biblioteket. Jag känner igen henne, hon har gått på Arabyskolan. Hon var en elev man lade märke till, ganska högljudd, inte direkt kompatibel med en traditionell biblioteksmiljö. Jag är ganska van vid sådana elever. Vi hälsar. Efter en stund glider hon fram till disken och säger med tillgjord röst:

"Hej, nu ska jag låna en bok!"
"Vilken sorts bok skulle du vilja lån..." börjar jag innan hon avbryter mig.
"Nej, alltså, jag skojjar bara, jag läser inte", informerar hon mig.
"Men du lånade ju böcker på Arabyskolan?" försöker jag. Kanske skjuter jag in ett desperat "massor med" innan "böcker" i den meningen.
"Ja, men jag läste dem aldrig" berättar hon stolt. "Jag har bara läst ut en bok i hela mitt liv."

Jag förhör mig såklart om vad det är för bok. Den handlade om verkligheten, berättar hon med lite andra ord, den handlade om någon som blev utsatt för något hemskt. Jag känner igen läsartypen, har haft många som är i en empatisk fas i sitt läsande när man vill känna med andra människor

"Aha!" utbrister jag, kanske lite för entusiastiskt eftersom jag fått en ingång, "Då är det ju biografier du gillar att läsa!" Sen förklarar jag lite vad en biografi är och att det finns många olika sorter. Hon ser nyfiken ut.

Tillsammans letar vi upp biografihyllan, jag är så ny att jag inte lärt mig var den står ännu. Sen letar vi, läser på ett par baksidor och avfärdar ett par titlar innan vi hittar en om en flicka som blivit kidnappad och instängd i en källare. Hon lånar den boken, inte för att hon måste utan för att hon vill. Trots att hon fem minuter tidigare konstaterat, med högre eller lägre sanningshalt, att hon inte läser.

Så vad var det som fick henne att låna?

1. Skolbiblioteket var bemannat. Många skolbibliotek verkar inte vara det... åtminstone inte på heltid. Hur många sådana här tillfällen missas varje dag?
2. Hon tog kontakt. Oavsett om det var för att spexa eller om det verkligen fanns en genuin önskan hon kanske inte själv reflekterat över så frågade hon.
3. Jag kände henne sedan tidigare, det fanns en kontinuitet där jag kunnat bygga upp ett förtroendekapital hos henne. Hon visste att jag inte skulle avfärda henne.

Men vad var det som inte spelade in? Att jag är utbildad bibliotekarie är i sammanhanget ganska perifert. Jag visste inte ens var biografihyllan stod, den fick vi leta upp tillsammans. Att jag hade läst en massa böcker spelade heller inte in, även om det hade det bieffekten att jag kunde hänvisa till andra böcker och säga "Sen skulle du nog gilla den här och den här" för att få henne att känna att det fanns skäl att återkomma.

När det kommer till utlåning vill jag nog försiktigt hävda att engagemang är viktigare än utbildning och titel. Det kunde precis lika gärna varit en lärare som gjorde det jag gjorde, eller någon ur servicepersonalen, eller rektorn. Det viktiga är att bry sig. På riktigt.

Jag vill också avsluta med att förtydliga att ovanstående inte är ett argument för att skippa utbildad personal i sitt skol- eller gymnasiebibliotek, eller för den delen ett argument för att bibliotekarien alltid skall finnas tillgänglig i biblioteket. Det här inlägget handlar om att hitta vägen till och förståelsen för elevernas intresse och vilja och att ta tillfället i akt när möjligheten presenterar sig. Det är något alla i skolan kan, inte bara bibliotekarier. Och vad en, eller flera bibliotekarie(r) på heltid, med rätt förutsättningar, kan tillföra en skolverksamhet är alldeles för komplext och omfattande för att klämma in i ett avslutningsstycke.